Skriv ut den här sidan

Stamning

För förskolebarn som stammar är samarbetet mellan logoped och föräldrar viktigt.

Stamning kännetecknas av svårigheter att komma vidare i talet trots att man vet vad man vill säga. Avbrotten kan visa sig genom att ljud, stavelser eller ord repeteras, att ljud förlängs eller att det tar helt stopp innan ordet kommer ut.

Det kan också hända att man t ex tar i med kroppen eller kniper med ögonen i stamningsögonblicket. Personer som stammar kan undvika ord och talsituationer på grund av rädsla för att tappa kontrollen över sitt tal.

Studier visar att omkring 5-10 % av alla barn stammar i någon form vid en eller flera perioder under uppväxten. Hos de flesta av dessa barn försvinner stamningen innan vuxen ålder. Bland världens vuxna befolkning är det ca 1 % som stammar, varav de flesta är män. 

Det är svårt att förutse vilka barn som blir av med stamningen och hos vilka den kvarstår. Därför är det alltid säkrast att ta kontakt med logoped för att hjälpa barnet så tidigt som möjligt.

Vad stamning beror på finns det ingen enkel förklaring till utan det är flera faktorer som samverkar. Ny forskning visar på att hjärnans styrning av talet är instabil. Vid stamning skickas inte signalerna mellan hjärnan och talmusklerna i rätt tid eller i rätt mängd och talet tappar då sitt flyt.

Fysiska, språkliga, psykologiska och sociala faktorer kan påverka stamningens utveckling över tid. Stamning orsakas inte av att man är nervös, har blivit skrämd eller har imiterat någon som stammar.

Senast ändrad: 2016-12-14